I don’t have much in my life, but take it - it’s yours

▲ Kylan tränger sig in under min hud och jag drar sovsäcken längre upp över min randiga kropp. Gömmer ansiktet i händerna och skrattar som jag inte gjort på veckor. När vi äntligen får komma in i värmen sprider sig glädjen som en vårflod i min kropp.

Blodet pumpas fem gånger så fort igenom mina vener och jag känner mig äntligen hemma.

Jag skriker, sjunger och gråter. Allting med världens finaste bredvid mig. Och jag är lycklig.

▲▲ Dagarna passerar utan att jag hinner reagera. De är alla lika gråa och jag är trött på att

följa era mönster. Går runt som i dvala och flyr till något jag inte kan indentifiera.

Blir kallad älskling av en människa som får mitt hjärta att slå sönder min bröstkorg

och gör saker jag aldrig gjort förut.

Jag antar att jag är tillbaka lite. Så hej.

We will never sleep, 'cause sleep is for the weak

Eftersom läsarantalet minskar, och samma sak med kommentarerna tar jag en bloggpaus nu.

Jag vet inte när/om jag kommer tillbaka, men ja. Orkar inte riktigt med bloggen osv.

Ha det fint.

We all have our horrors and our demons to fight / Blessed with a curse

Våren kommer långsamt och jag mår bra. Har klippt av mig håret i jakt om förändring, och allting känns

ganska fint.

Puss.

I remember every sound, every single heartbreaking sound.

Jag saknar fortfarande min bästis. Jättemycket.

Men annars mår jag ganska bra.

Har fått nya tabletter som faktiskt funkar. Tror jag har bestämt mig för att släppa en person

som jag har tänkt på varje dag i snart tre månader.

Men det blir nog bra. Alla måste ju gå vidare någon gång. Eller?

Stanna hos mig, du är allt jag har kvar.

Jag tänkte bara säga att jag har världens bästa vän och att jag saknar henne så jag snart går av.

Dessutom är hon världens finaste.